Den Galaktiska Undervärldens sjunde Dag – känslan kör om konstruktionerna
Av Christian Helmrich

Att ta sin känsla på allvar har inom den varseblivningskulturen vi lever i idag traditionellt varit en viss utmaning i mer eller mindre grad och omfattning. Känslan är inget abstrakt utan en konkret rörelsekraft. Intuition, telepati, empati och dylikt är benämningar för uppfattningen av en inkommande, levande energi vars tydlighet för den som är känsloöppen inte går att ta miste på. Det är faktiskt via känslan som det medvetna väsen som livet är talar med oss hela tiden. Frågan är bara om och i vilken omfattning vi lyssnar på det...vilket under olika tider ibland varit lättare, ibland svårare. Och här kommer in i bilden den Galaktiska undervärlden som utmärker sig av att vara en energicykel i Mayakalendern som till sin egenskap och till sitt innehåll gynnar just uppfattningen av det andliga (det som rör sig med högre hastighet än det materiella), energier, intuitionen, kännandet, den receptiva funktionen, mottagandet, intoningen, uppkopplingen, som i naturliga fall blir underlaget till handlandet, eftersom den inkommande rörelsen (känsla) och den utåtgående rörelsen (handling) är en sammanhängande rörelse med sin inåt- och utåtgående länk eller ände, och inte två. Därav framgår vidare att det är bara naturligt och t o m faktiskt fungerar att alltid känna först och tänka, tala, handla sedan. Därvid är det av yttersta vikt att ta sig tid så att man hinner känna...och det var förmodligen därför som hopifolket menade att när tiderna blir fortare, då ska man sakta ner. Det är lättare att hålla körriktningen med en långsam trehjuling än med en snabb BMW, och nu rasar tiden så pass ansenligt att man går upp på morgonen, duschar, sätter på kaffet gör en liten stund någonting och vips är det bara att borsta tänderna och säga god natt!

Det är i vänstra kroppshalvan som känslan kommer in av sig själv med hela sin rörelsekraft, medvetenhet, information, impulsstyrka och drivkraft, och ett känsloorienterat driftsläge är just det som utmärker en frisk individ samt ett friskt samhälle. Det är den högra hjärnhalvan som den vänstra kroppshalvan är sammanlänkad med. Västra delen av jordklotet, vänstra hjärnhalvan, högra delen av kroppen är handling...När jag läste i Carl Johan Callemans bok om Mayakalendern att den Galaktiska undervärlden inte i första hand handlar om IT-revolutionen, även om den födde den, utan i huvudsak snarare om utvecklingen av intuition och telepati, drog jag en lättnadens suck och kände att då kan jag hoppa det hela och koppla in mig i den stora datorn direkt: Livet! Inga sladdar, inget krångel, inga datavirus, inga brandväggar, inga uppgraderingar, kortslutningar, haverier m.m. Och inga avgifter! En modern äventyrsroman – eller kanske samtidsrysare? – med titeln "Utan mobil och utan internet genom den Galaktiska Undervärlden" kunde tänkas…lite i stil med "Avatar".

Ursprungligen – och det gäller fortfarande – var intellektet avsett att ta emot, omsätta samt verkställa just det som känslan och intuitionen meddelar. Tyvärr har detta förbjudits ett tag, så mycket att det sattes upp en skylt, nej, en hel vägg utanför intellektets portal där det står: "…så där får man inte hålla på…" Men känslan tar emot vad det kosmiska medvetandet sänder till oss, och granskar om utifrån kommande information stämmer eller inte. Känner vi så vet vi, och en sak kan man alltid vara säker på: känslan

 
Inkopplad och uppkopplad
bryr sig inte om den allmänna opinionen utan bara om det stämmer och fungerar eller inte, eftersom känslan är sanningen. Känslan kommer av sig själv, det planerar man inte för, ty det är redan planerat, man behöver och kan inte tänka ut vad man känner, utan man känner, därför att livet kommer in i oss och talar om det för oss direkt, för att skapa balans.

Vad intellektet får utifrån är avsett att granskas av känslan, och kroppen är där en sorts trumhinna som förtydligar känslan. Det gäller alltså att lyssna noga på känslan och kroppen. Att ta sig tid för att hinna känna, tona in på kraften samt ladda batteriet flera gånger om dagen, en liten stund, så att känslan framträder i all tydlighet. Att skynda, pressa, jaga är ett sätt att lura folk till att inte hinna känna och då genomskådar man ingenting. Tar man sig tid att känna i kroppen, koppla på snigelfart och lägga in sköldpaddeväxel då hinner man, känner och genomskådar allt, med rubb och stubb…Vi är inkopplade och uppkopplade och när vi lyssnar och känner, så lägger vi till och med märke till att det är så.

Om vi tar en närmare titt på hur det hela energimässigt ser ut så kan allt enkelt sammanfattas så som följer: Känner man i kroppen och låter man på det viset den helande medvetna energin komma in så har man luft i däcken. Att samhället som helhet nuförtiden går på fälgarna beror på att så många har fått inlärt att känslan skulle vara fel, till förmån för konstruerade restriktioner och krav, begränsningar och förväntningar, vilka förtrycker känslan och därmed hindrar dess inkommande krafttillförsel. Konstruktioner, såväl tankemässiga som konkreta, baserade på mentala konstruktioner slukar energimängder utan att någonsin bli mätta, ända tills de är så överstrukturerade att de inte kan släppa in lika mycket energi som de behöver för att kunna finnas till. Då krackelerar de, som t ex partikelacceleratorn i CERN, strax före slutet av den Femte Natten, hösten 2008…

Känslan, som kommer av det som är, innehåller och ger uppbyggande energi. Något som inte är, drar bara energi och bryter ner. Dessa två krafter står människan mittemellan: hon väljer. Sanning och lögn går faktiskt att urskilja, att särskilja med hjälp av känslan. Stämmer någonting så vidgar kroppen sig eftersom själen/kraftfältet gör samma sak och fylls med den goda kraften som kommer från Gud och därför blir de lätta och viktlösa, för kraften lyfter. Stämmer någonting inte, så låser sig kroppen såsom kraftfältet och blir tomma på kraft och därför blytunga. Varför? Det som är sant innehåller energi och själen vidgar sig i förhållande till det, för att ta i det goda (så gissa om det är sant, när ni tror gott om er själva…), det som inte är sant håller ingen energi och själen låser sig i förhållande till det för att inte ta in det (gissa då hur mycket sant som ligger i ett hemskt diagnosbesked…) Således är varje öppning likväl som varje låsning ett friskhetstecken i förhållande till sant respektive icke sant. Grönt och rött! Lita på er känsla, lita på er kropp, de är rena sanningsbarometrar…

Man kan inte känna fel eftersom kännandet sker av sig själv. Livet själv talar till er… Fungerar någonting så har man kraft, är man låst så förleder det en att lägga krut på struntsaker. Livet är en självgående rörelse, en självgående motor, och känner vi in oss i dess rörelseriktning och följer den så känner vi oss och är precis likadana eftersom vi då drivs på ett naturligt sätt av livets motor. Ansträngning är det säkraste sättet att få det att sluta fungera medan det som stämmer/fungerar går av sig själv.

Under mittpunkten av den Sjätte Natten (6-7 maj 2010) kunde man dagarna före känna allt som ett enda stort skruvstäd men det släppte direkt från och med efter "midnatt", på ett påtagligt sätt. Livets motor har en riktning i vilken den snurrar, allt går efter känslan och ingenting annat, sanningen går ju inte att förhandla om...Världens driftsläge går precis tvärtom i förhållande till naturen, och med "världen" menas då här den galna kulturen vi moderna människor lever i.

Vad hände under andra halvan av den Galaktiska Undervärldens Sjätte Natt? Jo, världens driftsläge kopplas sakta men säkert mer och mer till drivaxeln i Livets motor, så att den tidigare motsatta rotationen som vi följt sakta minskar ända tills den stannar upp och vänder sin rotationsriktning åt samma håll som Livets motor. Världens driftsläge rätas nu bit för bit och obevekligt in till den Galaktiska Undervärldens vågrörelse, alltså till känslan/energin.

Vad händer när vi passerar gränsen mellan Sjätte Natten och Sjunde Dagen? Här är förmodligen övergången till framåtrörelsen såsom typiskt för Dagar, plus att det ändå rör sig om fullbordan av den Galaktiska Undervärldens skapande. Det är inte så konstigt att människorna är rädda för sin känsla eftersom det så länge har predikats att den skulle vara någonting fel. Det vi allihop har levt i är så gott som overkligt, och ingen har ens vågat låtsas om det. Nu kommer många att sluta bry sig om det för nu hinner man inte mer. På ett helt odramatiskt sätt kör nu känslan om konstruktionerna.

Det tjuvkopplade intellektet är konstruktionernas rike och hemvist. Här drillas och matas och trycks in precis vad som helst som aldrig skulle klara sig, sett i känslans ljus. Denna konstruktionernas diktatur grundlades ju från början med hjälp av att det sattes upp en paragraf som krävde totalt känsloförtryck. Sedan dess är kommunikationen med livet nästan obefintlig och därmed sågades just själva grenen vi sitter på, eftersom känslan är vår energitillförsel.

Men sanningen är att vi är beståndsdelar av det medvetna livet, och via känslan är vi jämt och ständigt är inkopplade och vägledda av det, samt dess rörelse och driftsteknik, så vi behöver egentligen bara meditera en liten stund över hur många fat olja det behövs för att driva en galax, för att inse att vi alltid har allt vi behöver med oss. Det finns energi så det räcker för alla, och tar man in Guds gudomliga kraft, såsom växter och djur har gjort under alla tider och även människan, så länge hon levde med naturen, så är man frisk: Hälsa är att leva av egen kraft, och det är fallet när man följer känslan, intuitionen vilket är livets egen vägledning. Det enda som fungerar är att gå efter sin känsla, antenn, intuition och det förenklar en hel del – då ordnar sig allt av sig själv…. För då lyssnar man lyhört på det medvetna livets röst, snarare än på andra människor och deras åsikter, teorier, koncept och värderingar – konstruktionerna…

Känslans (energins) kännetecken är alltid lugn, klarhet och entydig beslutsamhet. Oro och stress uppstår endast under delaktighet av konstruktion (energivakuum). Vilket åtagande som helst kan lätt identifieras som gående enligt livets motor där det känns helt lugnt eftersom livet därtill ställer kraft till förfogande. I motsats till hur det i dagens flesta så kallade verksamheter känns svajigt, uppspelt eller ansträngt, tråkigt eller jobbigt, som utan någon som helst uppbackning av Livets egen motor, eftersom det hela faktiskt är ett fullkomligt luftslott.

Vad händer då under frekvensökningen framöver? Hastigheten ökar på allt. Det som grundar sig på känslan, livets röst och drivmotor det kommer att fungera – och fungera snabbare. Det som grundats på annat får ingen kraft och så uppnås den kritiska utmattnings- och överstruktureringsnivån fortare än någonsin. Detta scenario kan vi tänka oss för den Galaktiska undervärldens Sjunde Dag och i ännu högre grad för den annalkande Universella undervärlden.

Vad detta i praktiken innebär är helt enkelt att det välkända duktighetskonceptet och prestationsvansinnet går sin egen atomisering till mötes, och att man istället mer och mer kommer till insikt om att det alltid är det roliga som gäller i livet, eftersom det är däri som energin ligger. I det "duktiga" är det ju ingen energi alls…

Den omständigheten att allas känslovarseblivning och intuition är, om än olika, fast ändå kompatibla och därmed förenliga med varandra, beroende på att de har sin upprinnelse i en och samma enda Källa, gör att kommunikationen går lättare och lättare på ett fredligt sätt. De motsättningar vi upplevt under alla tider hade sina grunder i olika teorier och konstruktioner baserade på inlärda och felaktiga trosföreställningar. De olika individernas varseblivningsinnehåll kommer att läggas helt enkelt till varandra så att hela verklighetsavbildningen vidgar sig för alla genom att adderas – det ena förtar inte det andra. En såväl-såsom-mentalitet snarare än antingen-eller. Det finns inget att bråka om.

Med tilltagande känslovarseblivning minskar benägenheten att delta i ett totalt omvänt driftsläge, i förhållande till Livets motor. Och i samma takt minskar då korsdraget av den idag skådade kollektiva snurren, och med ökad vakenhet och lyhördhet och beaktande av intuition och känsla går det kollektiva driftsläget in i samma riktning som den Galaktiska Undervärldens energi: känna först, köra sen.

Världen håller på att anknyta sig och således rätas ut efter den kosmiska rörelsen och dess funktionalitet eftersom det tekniskt är omöjligt att stoppa vågorna från energihavet, från Gud. Eventuella bromsförsök från mer konservativa inriktningar lyckas knappast undvika att hemfalla åt utmattning när känslotryckets kraft kommer att överstiga trycket av de gamla konstruktionernas skendominans, som ändå har drivits bara med hjälp av "energi på kredit", alltså med stulen energi...

  Energihavet

Energin återvänder alltid dit den hör hemma och man kan koppla in sig i den, men man kan inte tvinga den – det är ett övermäktigt och omöjligt arbete, eftersom den är medveten. Så förr eller senare måste sådana försök alltid ges upp och istället kopplar vi in oss i och följer med i känslan, denna gedigna och fritt tillgängliga kraft. Vi behöver inte längre någon kontroll utan kan bara låta ske det som sker. Och så snart mänskligheten lär sig att går mer efter antennen snarare än efter konstruktionsschemat, kommer världen att kunna pusta ut och återhämta sig.